Oldgotlandsk

Oldgotlandsk of oldgutnisk is de name vöär de språke dee in Gotland espröäken wördde vanaf et jår 900 tot en mid de 17. eyw.

Språkuntwikkeling

Oldgotlandsk had en konservativ verbügingssysteem en is, in teagenstelling tot andere skandinaviske språken, in principe tot in de moderne tyd neet beinvlöded döär et neadersassisk. In de 17. eyw veranderde de språke en kwammen der aldöär meyr däänsk-sweedske formen en een eynvoldiger verbügingssysteem. Dit markeert et endpunt van et oldgotlandsk dee dårnå oavergüng in sweedsk-gotlandske dialekten. Toch binnen der noch een bült oldgotlandske kenmarken (wårunder de olde naamvallen) binnen konservative bevolkingsgruppen beholden, byvöärbeald up Fårö en in et üterste süden in parochys (socknar) as Sundre, Vamlingbo en Hamra, tot halverweage de 19. eyw. Ouk Näs en Gothem behölden noch tot in de jåren '40 når vöäle olde kenmarken en formen.

Verwandskap

Oldgotlandsk wördde eyrtyds tot de oustnoordske takke van de noordske språken ereakend, mär vertöynde sodåninge afwykingen in vergelyking mid et olddäänsk en oldsweedsk dat et teagenswoordig as amparte takke eseen wördt . Van et oldgotlandsk stamt et hüdige gotlandsk dat noch altyd in bepålde parochys in Gotland espröäken wördt, howel et swår beinvlöded is döär et däänsk en sweesk.

De wurtels van et woord got (of: gut) binnen identik an goat en der is vake eweasen up et feit dat de språke seakere oavereynkumsten mid et gotisk hevt. Disse oavereynkumsten hebben språkkündigen as Elias Wessén en Dietrich Hofmann derto anesetted üm een historiske link vöär te stellen. Der müt lykewels benådrukked wörden dat et oldgotlandsk in alle upsichten een amparte noordske språke is.

Kenmarken

Kenmarken vöär oldgotlandsk binnen:

1. Alle oldnoordske tweyklanken binnen beholden lykas in de oldwestnoordske språken, in teagenstelling tot de oustnoordske språken. Dat beteykent düs: stain (steyn), gait (geite), auga (ouge), draumbr (droum), droyma (droumen as warkwoord), oyra (oure). Oldgotlandsk is hyr noch konservativer as de oldwestnoordske språken, döärdat et de oornoordske tweyklank -ai beholden hevt, dee byvöärbeald in et oldnoorsk en yslandsk döär lenity -ei ewörden is. In de oustnoordske språken is dit een eynklank ewörden, -e. De oldgotlandske -oy kümt oavereyne mid de oldyslandske -ey en de oldnoorske öy (sweeske/däänske -ö).

2. Oldnoordske iu is iau ewörden: fliauga (vlegen).

3. Verskillende klinkers wörden meyr achterin de mund üütespröäken: dyma (veroordeylen) etc.

3. Oornoordske "u" is in vöäle gevallen beholden: gutar (goten/gotlanders), Gutland (Gotland), gutnisk (gotlandsk/gutnisk), sun (söäne), skut (skot), fulc (volk).

4. I-ümlüüd kümt vaker vöär as in andere noordske språken. slegr (soort), stedh (steade).

5. Oustnoordske sj- untbrikt. Singa (singen; olddäänsk = siunga), sinka (sinken; olddäänsk = siunka).

Språkvöärbeald

Oldgotlandsk is vöäral bekend döär de Gutalagen (een old wetbook van Gotland) en dårnåst üüt de Gutasaga (gotlandske sage). Hyrunder vind jy een fragment üüt de Gutasaga in enormaliseerde oldnoodske ortografy. Nåst de sweedske oaversetting, is der ouk een moderne yslandske oaversetting to-evoogd üm de oavereynkumsten mid westnoordske språken te illustreren.

Oldgotlandsk

Þissi Þiélvar hafði ann sun sum hít Hafðí. En Hafða kuna hít Hvítastierna.

Þaun tu byggðu fyrsti á Gutlandi. Fyrstu nát sum þaun saman sváfu þa

droymdi henni draumbr; So sum þrír ormar varin slungnír saman i barmi hennar,

oc þýtti henni sum þair skriðin ýr barmi hennar. Þinna draum segði hán

fyri Hafða bónda sínum. Hann ráð draum þinna so: Allt ir baugum bundit,

bóland al þitta varða ok faum þriá syni aiga. Þaim gaf hann namn,

allum ofýdum; Guti, al Gutland aiga; Graipr, al annar Haita; ok

Gunfiaun þríði. Þair skiptu siðan Gutlandi i þriá þriðiunga, so at Graipr

þann elzti laut norðasta þríðiung, ok Guti miðal þríþiung, en Gunfiaun

þann yngsti laut sunnarsta.

Modern yslandsk:

Þessi Þjálfar hafði annar son sem hét Hafði. En Hafða kona hét Hvítastjarna.

þau byggðu fyrst Gotland. Fyrstu nóttina sem þau saman sváfu, þá dreymdi

hana draum. Það var eins ok þrír snákar (ormar) væru flæktir saman á

barmi hennar og þótti henni eins og þeir skriðu úr barm hennar. Þennan

draum sagði hún fyri Hafða, bónda sínum og hann réð draumin svo. "Allt

er baugum bundið, bú-land átti þetta að verða og við þrjá syni

eiga". Þeim gaf hann nöfn öllum ófæddum. "Goti átti Gotland að

eiga, Greipur átti annar að heita og Gunnfjón sá þriðji." Þeir skiftu

síðan Gotlandi í þrjá þriðjunga. Svo að Greipur sá elsti fékk

nyrsta þriðjunginn, Goti þann í miðju og Gunnfjón sá yngsti þann

syðsta.

Sweedsk:

Denne Tjelvar hade en son som hette Havde. Och Havdes hustru hette

Vitstjärna. Dessa två var de första som bodde på Gotland. Den första natten

när de sov tillsammans drömde hon en dröm. Det var som om tre ormar

låg sammanslingrade i hennes barm och det tycktes henne som om de gled ut

ur barmen. Denna dröm berättade hon för Havde, sin make, och han tydde

drömmen således. "Allt är bundet i ringar. Bebott land skall detta varda och

vi skall få tre söner". Dem gav han alla namn innan de var födda. "Gute

skall äga Gotland, Graip skall den andre heta och Gunfjaun den tredje."

De delade sedan Gotland i tre tredingar så att Graip, den äldste, fick den

norra tredingen, Gute den mellersta och Gunfjaun, den yngste, den sydligaste.

Dit artikel is eskreaven in et westveluwsk, in de Nysassiske Skryvwyse.